Bortom mörkret lyser solen
En vanlig grå novemberdag blev genast mycket mörkare. Det gick snabbt. Snabbare än vad jag hade rott 2000m på. På 2000m hinner jag få en massa mjölksyra och kan må riktigt dåligt efteråt. Det som är skönt att veta är att du aldrig hade ont utan bara somnade in utan någon som helst smärta. Klart du hade ont i ditt hjärta av tanken att lämna oss och det får vi också. Jag har svårt att släppa tanken på dig och jag har svårt att sluta gråta. Men livet har alltid ett slut och det går vidare för oss andra. Du kommer alltid att finnas med i mitt hjärta och fortsätta se mig paddla och ro det snabbaste jag kan. Jag har fixat en biljett åt dig på OS. Följ min resa dit, jag vet att du ser och finns med mig. Vila i frid, farmor.
Ja, livet är tungt ibland och som du säger så tar det slut någon gång. Hon finns alltid med dig både i minnet och hjärtat.
Du som reser så mycket kors och tvärs runt jorden får vinka till henne när du är uppe bland molnen i flygplanet. Min mamma sa alltid att jag skulle hälsa till hennes föräldrar när jag var ute och flög. Det är inte bara barn som får tro på änglar. Det kan vi alla göra om det får oss att må bättre :)
Kram till dig vännen!
